Nedanstående kapitel är hämtat ur Eringsboda - vår hembygd - andra boken (2006) och publiceras med tillstånd av Hembygdssektionen vid Eringsboda Samhälls- och Hembygdsförening. Stort tack!

Boken, som kostar 160 kronor, kan du köpa genom Margit Nilsson eller Arne Sörlöv (som gett ut boken Lisbet Larsdotter - en släktkrönika). Hos dem kan du också beställa föreningens första hembygdsbok som gavs ut 1998; Eringsboda - vår hembygd (del 1) som kostar 100 kronor .

Som kuriosa kan nämnas att nedan omnämnde handlare var min farfars morbror och att vissa uppgifter om hans ankomst till Amerika har jag fått förmånen att bidra med. Jätteroligt!

Handlanden
- Sven August Nordensköld

(av Margit Nilsson och Verner Svensson)


Något utöver det vanliga
Många är de människor, som under gången tid levat och var och en på sitt sätt påverkat vårt samhälles utveckling. Allt eftersom tiden går faller deras gärning i glömska, men för oss sena tiders barn finns intresse av att få oss berättat något om dessa våra förfäders liv och leverne. Att så här långt efteråt samla in fakta är inte helt lätt och hindren är många. Det som kan vara till god hjälp är officiella handlingar såsom kyrkböcker,bouppteckningar, domstolsprotokoll m.fl.

En eringsbodabo som var något utöver det vanliga och som låtit höra talas om sig var handlanden Sven August Nordensköld.

Pampig gravsten
På Eringsboda kyrkogård invid södra huvudingången finns hans gravplats, omgärdad av ett gjutjärnstaket. Den pampiga gravstenen ca fyra och en halv meter hög är tillverkad av helpolerad svart diabasgranit. Förutom namnet är även ingraverat texten: "Upprest år 1907". Således tjugo år innan Nordenskölds bortgång den 1 juni 1927.

Han var född i byn Pålsmåla den 29 maj 1857. Namnet Nordensköld tog han sedermera i USA, men hans rätta namn var Sven August Carlsson-Gulin, son till sockenskomakaren Carl Magnusson-Gulin och hans hustru Ingegärd Svensdotter. Sven Augusts farfar var soldaten Magnus Persson Gulin, Räntemåla, född i Linneryd 5 aug 1789, död 24 dec. 1876 i Räntemåla. Även åt sin farfar Gulin lät Nordensköld uppresa en minnessten. På denna kan man läsa att soldaten deltagit i icke mindre än tre krig, det finska, det tyska och det norska kriget. [upp]

Emigrerade till Nord-Amerika
Enligt uppgift prövade Nordensköld under ungdomsåren på bl.a. garvareyrket, men liksom så många andra i sin generation lockades han av drömmen om en ljus framtid i Amerika, äventyr, välavlönat arbete och chansen att bli rik och välbeställd.

I husförhörslängden finns uppgift om att Nordensköld lämnade föräldrahemmet och utflyttade till Göteborg den 22 juni 1877. Han var då 20 år gammal. I Göteborg gick det bra att köpa båtbiljett inför resan över Atlanten. När denna första resa anträddes vet vi inte, men i HFL (husförhörslängd) på 1880-talet nämns att S. A. Nordensköld befann sig i Nordamerika. Han blev amerikansk medborgare 17 oktober 1890 efter beslut av District Court i Ramsey, Kalifornien.

Med facit i hand vet vi att i Nordenskölds fall blev det inte bara en dröm om Amerika, det lyckades mycket bra för honom "overthere". Vissa uppgifter tyder på att han arbetat som saloonvärd och fastighetsmäklare. [upp]

Släktkär
Nordensköld var mycket mån om sina föräldrar och syskon. Eftersom deras bostad i Räntemåla var i dåligt skick, inköpte han omkring år 1888 en fastighet i Eringsboda samhälle där familjen kunde bosätta sig. Platsen var den som ännu i dag benämns Rosenlund. [upp]

Köpte E Liljas affärsrörelse
I slutet av 1800-talet fanns i Eringsboda i närheten av kyrkan en lanthandel, som drevs av handlanden Elias Lilja. Affären hade en stor kundkrets och räknades som den mest välsorterade mellan Ingelstad och Karlskrona. Efter det att ägaren Elias Lilja avlidit år 1887 drevs affären av Elias maka Carolina Petersdotter i ytterligare fyra år, varefter affären blev till salu år 1891.

Vid denna tidpunkt var Nordensköld kvar i USA, men nåddes av nyheten om vad som var på gång inom handelns område i sin gamla fädernesbygd. Han var stark spekulant, han hade pengar att betala med, och redan samma år stod han som ägare till den anrika lanthandeln i Eringsboda.

Nordensköld var nu i sin bästa ålder, 34 år. Han var välbeställd affärsinnehavare, en förmögen ungkarl med en nimbus från stora vida världen. Det enda han saknade var en kvinna vid sin sida. Men det skulle ordna sig, S. A. Nordensköld såg inga problem i att skaffa sig kvinnligt sällskap. [upp]

Beskylld för mord
Men stora problem av oväntat slag skulle det bli så småningom. Det gällde Nordenskölds fästmö fröken Sofia Jönsdotter från Svarthövdaryd. Nordensköld blev beskylld för fosterfördrivning medelst svaveldekokt och att därmed förorsakat döden för fästmön. Året var 1901 och händelserna är dokumenterade i tingsrättens protokoll.

Landsfiskal Sandberg i Tving började en utredning och hade kallat Nordensköld till förhör i dennes affär i Eringsboda. Som förhörsvittne hade utsetts församlingens komminister Albin Olsson. I väntan på Nordensköld började landsfiskalen förhöra pigorna i affären. Under förhöret anlände plötsligt Nordensköld något beskänkt av starka drycker. När han fick höra vad han var anklagad för blev han mycket rasande. Ilskan riktade sig främst mot pastor Olsson, med vilken han redan tidigare varit i konflikt, troligen på grund av det adliga namn han lagt sig till med.

Med ett hårt knockoutslag fällde den uppretade Nordensköld förhörsvittnet pastor Olsson, som hamnade mot en brandspruta, vilken även den föll till golvet. Skrattande men aggressiv yttrade Nordensköld: "Vad kostar det att slå sådana herrar?" Under det följande förhöret vägrade Nordensköld att yttra sig men sade: "Pastor Olsson är den värsta fähund jag träffat." [upp]

Friad av tingsrätten
Beträffande anklagelsen att Nordensköld skulle ha orsakat sin fästmös död, frikändes han vid den kommande rättegången. Den skyldige befanns vara flickans fader.

Men i ett civilmål angående överfallet av förhörsvittnet pastor Olsson dömdes Nordensköld till tre månaders fängelse. I kyrkostämmans protokoll finns nerpräntat: "Dom 28/10 1901 mot S. A. Nordensköld: För våldsgärning vid allmän förrättning, fängelse i tre månader."

Efter avtjänat straff var Nordensköld dock inte sämre karl än att han kunde gå ner till prästgården och be pastor Olsson om ursäkt för det inträffade. Och han fick förlåtelse.

Nordensköld skrev ett testamente till förmån för Eringsboda kyrkliga församling. I detta föreskrev han att hela hans kvarlåtenskap efter hans död skulle tillfalla kyrkan. Denna testamentshandling finns ännu bevarad i församlingens arkiv. [upp]

Sålde sin lanthandel
Efter sexton år som handlande i Eringsboda sålde Nordensköld år 1907 sin affärsrörelse till August Månsson.

Samma år lät han uppresa sitt eget gravmonument och, enligt den tidens sätt att se, stilfulla gravstenar åt sina nyligen bortgångna anhöriga, vars gravar finns belägna nerom klockstapeln.

19 november 1906 hade modern Ingegärd Svensdotter avlidit 73 år gammal. År 1895 hade brodern Ferdinand gått bort i en ålder av endast 31 år. Systern Augusta var bara 24 år när hon dog 28 sept. 1899. Här finns även klockslaget angivet på gravstenen: "Kl. 8 f.m".

På Augusta Gulins sten kan man läsa: "Denna minnesvård är upprest till minnet av en dyr syster. Hvila och sov i frid dyra syster Augusta." Som synes har språkbruket förändrats på 100 år. r dag hade det nog varit bättre att skriva kära syster i stället för dyra. [upp]

Nya resor till Amerika
Sedan Nordensköld sålt sin affär gjorde han på nytt flera resor till USA, där han vistades år 1909 och 1910, möjligen på en plats vid namn St. Bart. Nordensköld hade en syster, Ida Carlsdotter-Gulin. Släktingar till denna Ida finns i rakt nedstigande led, bl.a. Idas sonsons dotter boende i Norrland. Hon håller på med forskning om släkten Gulin. Ida var hennes farfars mor.

Denna släkting berättar om Nordenskölds USA-resa år 1915: Enligt passagerarelistan reste han år 1915 den 18 mars från Köpenhamn med S/S FREDERIK VIII och ankom Ellis Island i New York den 31 mars. Hans slutliga destination var hemmet i San Francisco, Kalifornien. Det fanns noterat att han betalade resan själv och hade 50 dollar eller mer med sig. Nordenskölds längd var 5 feet och 5 inches (ca 165 cm). Han hade ljust hår och blå ögon. God fysisk form. [upp]

Utsatt för ärekränkning
Innan denna resa till Amerika år 1915 hade Nordensköld en tid varit bosatt i Ronneby. Att han var svenskamerikan med intressant förflutet uppmärksammades år 1913 av tidningen Klatsch, vars utgivningsadress var Kyrkogatan 6 i Karlskrona. Dess redaktör Ståhle hade i tidningen skrivit ett kåseri under rubriken "Ronnebybref." I artikeln figurerade S. A. Nordensköld och hans hushållerska, fröken Alma Pålsson, men på ett sätt som de berörda ansåg som hånfullt och ärekränkande.

I den raljanta artikeln framställdes handlanden Nordensköld som en bonddräng från Eringsboda, som återkommen till sitt hemland nu levde på stor fot. Vidare fick läsekretsen veta bl.a. att hushållerskan tjänstgjorde som älskarinna och nakendanserska.

Sven August Nordensköld och Alma Påhlsson. Bilderna är hämtade ur tidningen "Klatsch - Tidning för skämt och allvar" (återfinns i arkivet hos Blekinge museum).

Sedan de utpekade stämt tidningen och dess redaktör togs fallet upp i Karlskrona tingsrätt som tryckfrihetsmål den 5 september 1913. Kända namn figurerar i utredningen, bl.a. prosten Hildur som skulle utröna vittnes trovärdighet. I juryn fanns också kyrkoherden Torsten Pihl.

Tingsförhandlingarna fortsatte i november 1913 varefter domen avkunnades i februari 1914. Redaktör Ståhle dömdes till två månaders fängelse samt skadestånd till Nordensköld och fröken Pålsson med 1000 kr vardera. Dessutom fick Ståhle svara för rättegångskostnaderna och därtill betala böter. Vissa nummer ur tidningen Klatsch blev konfiskerade.

Om rättegången kan läsas i "Karlskronas orädda gissel" en liten bok av Gunnar Sjöström utgiven år 1987. [upp]

S . A. Nordenskölds sista dagar
Mot slutet av sitt händelserika liv lät Nordensköld bygga sig ett hus på tomten invid nuvarande bensinmacken i Eringsboda. Fastigheten döpte han till Los Angelos.

Hans förmögenhet hade minskat drastiskt. Dels hade de sista åren i USA inte varit någon framgång, dels talades om att den bank i Danmark där han hade sitt sparkapital gått i konkurs.

Den tidigare så handlingskraftige Nordensköld kände nu att krafterna avtog, han blev mer och mer nödsakad att tillbringa sin tid i sjuksängen. Någon anhörig som kunde hjälpa honom fanns inte i närheten, och att få vård på ålderdomshemmet lät sig icke göra.

Ålderdomshemmet Eringsboda var under uppbyggnad och togs inte i bruk förrän i augusti 1927, alltså tre månader för sent för att ha kunnat bistå Nordensköld.

En som tittade till honom var grannen kyrkovaktmästare Albert Svensson, när denne passerade förbi påväg till och från sitt arbete. Han fick erfara hur Nordensköld, bunden vid sin sjukbädd och med sin laddade USA-revolver inom räckhåll, reflekterade över sitt händelserika liv, sin tid i Amerika, men också över näraliggande ting.

Han hade så gärna velat att än en gång få återuppleva och känna dofterna av vår och sommar. Precis som förr när han klev över den angränsande järnvägsbanken och med ens befann sig i ett hav av vitsippor och vid slänterna som lyste gula av svalört. Han mindes varma somrar, då bondgårdarnas mustaschprydda dagsverksmän med sina vassa liar slog det saftiga gräset. En slipsten med vev och ett krus med törstsläckande kärnmjölk var två viktiga attribut för slåtterkarlarna, liksom smorläderstövlarna till skydd mot huggormarna som störda ringlade fram i det nyslagna gräset.

Med tanke på Nordenskölds längtan efter vår och sommar och dess blommor och dofter, kan man förstå honom när han bad sin vän Albert Svensson:

"Säg till din pojke att han plockar vitsippor till mej" . Albert spörjer: "Ska det vara en bukett då?" Nordensköld: "Bukett - nej det ska vara en hel skäppekorg fylld med vitsippor" . Det var en originell begäran, men Nordensköld fick som han ville och det är att hoppas att han kunde glädja sig åt alla blommorna.

Allting har ju en början och ett slut, och snart var det handlanden Sven August Nordenskölds tur att möta sin "lieman". Den vackra försommardagen 1 juni 1927 lämnade han detta jordiska. Han blev 70 år gammal. [upp]

I Blekinge Läns Tidning den 13 september 1927 står att läsa:

Lägenhetsaffär Eringsboda kommun har i bevakat testamente efter avlidne S. A. Nordensköld i Eringsboda för 1180 kronor sålt dennes lägenhet till lantbrukaren Josef Hansson i Kolshult. Tillträde i höst.

Eringsboda - vår hembygd - andra boken
(utgiven 2006) omfattar totalt 223 sidor och innehåller följande kapitel             upp

- Helgmålsringning -- (Ella Jensen)
- Släkten Löf från Repemåla -- (Lars Nilsson)
- Släkten Löfs eventuella härstamning -- (Lars Nilsson)
- Handlanden Sven August Nordensköld -- (Margit Nilsson och Verner Svensson)
- Kapellet och kyrkogården -- (Margit Nilsson)
- På kyrkogårdsvandring -- (Verner Svensson berättar)
- Allt från Karins dagar -- (Mats Brown)
- Dikter -- (Ella Jensen)
- Min tid i Eringsboda -- en hastig blick i backspegeln -- (Gösta Ramhov)
- Korkåpan och klockan -- (Torsten Israelsson)
- Krösnabanan - minnen från den tid då... -- (Verner Svensson)
- Det var en gång... tågnostalgi
- Nättrabyvisan och något om järnvägen
- Anekdoter
- Backstugan i Totasjö -- (Torsten Israelsson)
- Funderingar kring byanamn -- (Torsten Israelsson)
- Kolshult -- (Ulf Håkansson)
- Barndomsminnen från Kolshult -- (Anne Håkansson)
- Kolshult - paradiset på jorden -- (Kim M. Kimselius)
- Anekdoter
- Från Sportklubbens arkiv -- (Sune Håkansson)
- Fotbollsminnen -- (Ulf Håkansson)
- Göran och Göte i fädrens spår -- (Sune Håkansson)
- En prästapojks minnen -- (Ulf Melander)
- Det gamla skolkortet
- Eringsboda Sockenbibliotek -- (Ragnar Hagwaern)
- Fiske med katsa -- (Jimmy Svensson)
- Nättrabyån -- (Gerhard Karlsson)
- Barndomsminnen från en bygdekvarn -- (Torsten Israelsson)
- Eringsboda Hälsobrunn -- (Margit Nilsson)
- Glimtar från 1930-talet - Eringsboda Hälsobrunn -- (Verner Svensson)
- När Brunnshotellet var epidemisjukhus -- (Karin Israelsson)
- Dikter -- (Elna Rosenquist)
- Olof Svensson berättar
- Om ostberedning -- (Emmy Mattsson)
- Från arkiven -- (Lars Nilsson)
- Anekdoter
- Blekingesägner
- Plåten (Keps)
- Bertil Ivarsson minns
- Anekdoter
- Eringsboda Hembygdsförenings historik -- (Arne Sörlöv)
- Eringsboda i siffror -- (Sune Håkansson)
- Byarna i Eringsboda socken -- (Lars Nilsson)

Tidigare utgivning....                               upp

Eringsboda - vår hembygd (del 1, utgiven 1998 av Eringsboda Samhälls- och Hembygdsförening)
Sockenbok om Eringsboda i Medelstads härad, Blekinge, 156 sidor. Boken, som kostar endast 100 kronor, kan köpas genom Margit Nilsson eller Arne Sörlöv.

Ur innehållet:

- Sång till Eringsboda -- Georg Svensson
- Eringsboda från stenålder till IT-samhälle -- P. O. Byback
- Eringsboda socken -- Albin Knutsson
- Eringsboda kyrka 1848-1948 -- Adolf Melander
- Fundersmåla -- Gerhard Karlsson
- Lindet – min hemby -- Elna Rosenquist
- Domstolsprotokollen berättar -- Lars Nilsson
- Skogsminnen -- Nils Nilsson
- Näringsliv i Eringsboda av Verner Svensson
- I skolan på 40-talet av P. O. Byback
- Mellan två vandringar av Rolf Hosinsky
- Den riksbekanta valvakan av Sune Håkansson
- I Mjuamåla by 1998 av Rolf Rosenquist
- Torp och backstugusittare i forna dagar av Albin Pettersson
- Eringsbodaminnen av Ulf Lönnqvist
- Längtansord av Sören Blanking